[1] Men Ahab hade sjuttio söner i Samaria. Och Jehu skrev brev och sände till Samaria, till de överste i Jisreel, de äldste, och till de fostrare som Ahab hade utsett;
[2] han skrev: “Nu, när detta brev kommer eder till handa, I som haven eder herres söner hos eder, och som haven vagnarna och hästarna hos eder, och därtill en befäst stad och vapen,
[3] mån I utse den som är bäst och lämpligast av eder herres söner och sätta honom på hans faders tron och strida för eder herres hus.”
[4] Men de blevo övermåttan förskräckta och sade: “De två konungarna hava ju icke kunnat hålla stånd mot honom; huru skulle då vi kunna hålla stånd!”
[5] Och överhovmästaren och hövdingen över staden och de äldste och konungasönernas fostrare sände till Jehu och läto säga: “Vi äro dina tjänare; allt vad du säger oss villa vi göra. Vi vilja icke göra någon till konung; gör vad dig täckes.”
[6] Då skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: “Om I hållen med mig och viljen lyssna till mina ord, så tagen huvudena av eder herres söner och kommen i morgon vid denna tid till mig i Jisreel.” De sjuttio konungasönerna bodde nämligen hos de store i staden, vilka fostrade dem.
[7] Då nu brevet kom dem till handa, togo de konungasönerna och slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till honom i Jisreel.
[8] När då ett bud kom och berättade för honom att de hade fört dit konungasönernas huvuden, sade han: “Läggen dem till i morgon i två högar vid ingången till porten.”
[9] Och om morgonen gick han ut och ställde sig där och sade till allt folket: “I ären utan skuld. Det är jag som har anstiftat sammansvärjningen mot min herre och dräpt honom; men vem har slagit ihjäl alla dessa?
[10] Märken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet som HERREN har talat mot Ahabs hus. Ja, HERREN har gjort vad han har sagt genom sin tjänare Elia.”
[11] Sedan, dräpte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, så ock alla hans store och hans förtrogne och hans präster; han lät ingen slippa undan.
[12] Därefter stod han upp och begav sig åstad till Samaria; men under vägen, när Jehu kom till Bet-Eked-Haroim,
[13] träffade han på Ahasjas, Juda konungs, bröder. Han frågade dem: “Vilka ären I?” De svarade: “Vi äro Ahasjas bröder, och vi äro på väg ned för att hälsa på konungasönerna och konungamoderns söner.”
[14] Han sade: “Gripen dem levande.” Då grepo de dem levande och slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotvå; han lät ingen av dem bliva kvar.
[15] När han sedan begav sig därifrån, träffade han Jonadab, Rekabs son, som kom honom till mötes; och han hälsade på honom och sade till honom: “Är du lika redligt sinnad mot mig som jag är mot dig?” Jonadab svarade: “Ja.” “Är det så”, sade han, “så räck mig din hand.” Då räckte han honom sin hand; och han lät honom stiga upp till sig i vagnen.
[16] Och han sade: “Far med mig och se huru jag nitälskar för HERREN.” Så körde man åstad med honom i hans vagn.
[17] Och när han kom till Samaria, dräpte han alla som voro kvar av Ahabs hus i Samaria och förgjorde det så, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Elia.
[18] Och Jehu församlade allt folket och sade till dem: “Ahab har tjänat Baal litet; Jehu skall tjäna honom mycket.
[19] Så kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjänare och alla hans präster—ingen får saknas—ty jag har ett stort offer åt Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista livet.” Men Jehu gjorde så med led list, i avsikt att utrota Baals tjänare.
[20] Därefter sade Jehu: “Pålysen en helig högtidsförsamling åt Baal.” Då lyste man ut en sådan.
[21] Och Jehu sände bud över hela Israel, och alla Baals tjänare kommo; Ingen underlät att komma. Och de gingo in i Baals tempel, och Baals tempel blev fullt, ifrån den ena ändan till den andra.
[22] Sedan sade han till föreståndaren för klädkammaren: “Tag fram kläder åt alla Baals tjänare.” Och han tog fram kläderna åt dem.
[23] Därefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Och han sade till Baals tjänare: “Sen nu noga efter, att här bland eder icke finnes någon HERRENS tjänare, utan allenast sådana som tjäna Baal.
[24] De gingo alltså in för att offra slaktoffer och brännoffer. Men Jehu hade därutanför ställt åttio man och sagt: “Om någon slipper undan av de män som jag nu överlämnar i edra händer, så skall liv givas för liv.”
[25] Och när man hade offrat brännoffret, sade Jehu till drabanterna och kämparna: “Gån in och slån ned dem; låten ingen komma ut.” Och de slogo dem med svärdsegg, och drabanterna och kämparna kastade undan deras kroppar. Därefter gingo de in i det inre av Baals tempel
[26] och kastade ut stoderna ur Baals tempel och brände upp dem.
[27] Och själva Baalsstoden bröto de ned; de bröto ock ned Baals tempel och gjorde därav avträden, som finnas kvar ännu i dag.
[28] Så utrotade Jehu Baal ur Israel.
[29] Men från de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, från dem avstod icke Jehu, icke från guldkalvarna i Betel och Dan.
[30] Och HERREN sade till Jehu: “Därför att du har väl utfört vad rätt var i mina ögon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, därför skola dina söner till fjärde led sitta på Israels tron.
[31] Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels Guds, lag av allt sitt hjärta; han avstod icke från de Jerobeams synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
[32] Vid denna tid begynte HERREN skära bort stycken från Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras gräns
[33] och intog östra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, området från Aroer vid bäcken Arnon, både Gilead och Basan.
[34] Vad nu mer är att säga om Jehu, om allt vad han gjorde och om alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.
[35] Och Jehu gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom.
[36] Den tid Jehu regerade över Israel Samaria var tjuguåtta år.