[1] Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till konung.
[2] När Jerobeam, Nebats son, hörde detta, där han var i Egypten—dit hade han nämligen flytt för konung Salomo—vände han tillbaka från Egypten.
[3] Och de sände bort och läto kalla honom åter. Då kom Jerobeam tillstädes jämte hela Israel och talade till Rehabeam och sade:
[4] “Din fader gjorde vårt ok för svårt; men lätta nu du det svåra arbete och det tunga ok som din fader lade på oss, så vilja vi tjäna dig.”
[5] Han svarade dem: “Vänten ännu tre dagar, och kommen så tillbaka till mig.” Och folket gick.
[6] Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde; han sade: “Vilket svar råden I mig att giva detta folk?”
[7] De svarade honom och sade: “Om du visar dig god mot detta folk och är nådig mot dem och talar goda ord till dem, så skola de för alltid bliva dina tjänare.”
[8] Men han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom, utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjänst.
[9] Han sade till dem: “Vilket svar råden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: ‘Lätta det ok som din fader har lagt på oss’?”
[10] De unga männen som hade vuxit upp med honom svarade honom då och sade: “Så bör du säga till folket som har talat till dig och sagt: ‘Din fader gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss’—så bör du säga till dem: ‘Mitt minsta finger är tjockare än min faders länd.
[11] Så veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel.’”
[12] Så kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredje dagen, såsom konungen hade befallt, i det han sade: “Kommen tillbaka till mig på tredje dagen.”
[13] Då gav konungen dem ett hårt svar; ty konung Rehabeam aktade icke på de gamles råd.
[14] Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: “Jag skall göra edert ok tungt, ja, jag skall göra det ännu tyngre än förut; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel.”
[15] Alltså hörde konungen icke på folket; ty det var så skickat av Gud, för att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.
[16] Då nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra på dem, gav folket konungen detta svar: “Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda. Se nu själv om ditt hus, du David.” Därefter drog hela Israel hem till sina hyddor.
[17] Allenast över de israeliter som bodde i Juda städer förblev Rehabeam konung.
[18] Och när konung Rehabeam sände åstad Hadoram, som hade uppsikten över de allmänna arbetena, stenade Israels barn denne till döds; och konung Rehabeam själv måste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
[19] Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt därifrån ända till denna dag.