[1] Konung Salomo var nu konung över hela Israel.
[2] Och dessa voro hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst;
[3] Elihoref och Ahia, Sisas söner, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler;
[4] Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare; Sadok och Ebjatar voro präster;
[5] Asarja, Natans son, var överfogde; Sabud, Natans son, en präst, var konungens vän*;
[6] Ahisar var överhovmästare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten över de allmänna arbetena.
[7] Och Salomo hade satt över hela Israel tolv fogdar, som skulle sörja för vad konungen och hans hus behövde; var och en hade årligen sin månad, då han skulle sörja för dessa behov.
[8] Och följande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;
[9] Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;
[10] Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;
[11] Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor—denne fick Salomos dotter Tafat till hustru —;
[12] Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger på sidan om Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Sean ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;
[13] Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landsträckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar;
[14] Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;
[15] Ahimaas i Naftali; också han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru;
[16] Baana, Husais son, i Aser och Alot;
[17] Josafat, Paruas son, i Isaskar;
[18] Simei, Elas son, i Benjamin;
[19] Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhört Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet.
[20] Juda och Israel voro då talrika, så talrika som sanden vid havet; och man åt och drack och var glad.
[21] Så var nu Salomo herre över alla riken ifrån floden till filistéernas land och ända ned till Egyptens gräns; de förde skänker till Salomo och voro honom underdåniga, så länge han levde.
[22] Och vad Salomo för var dag behövde av livsmedel var: trettio korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl,
[23] tio gödda oxar, tjugu valloxar och hundra far, förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.
[24] Ty han rådde över hela landet på andra sidan floden, ifrån Tifsa ända till Gasa, över alla konungar på andra sidan floden; och han hade fred på alla sidor, runt omkring,
[25] Så att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, ifrån Dan ända till Beer-Seba, så länge Salomo levde.
[26] Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshästar och tolv tusen ridhästar.
[27] Och de nämnda fogdarna sörjde var sin månad för konung Salomos behov, och för allas som hade tillträde till konung Salomos bord; de läto intet fattas.
[28] Och kornet och halmen för hästarna och travarna förde de, var och en i sin ordning, till det ställe där han uppehöll sig.
[29] Och Gud gav Salomo vishet och förstånd i mycket rikt mått och så mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden på havets strand,
[30] så att Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet och all Egyptens vishet.
[31] Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan och Heman och Kalkol och Darda, Mahols söner; och ryktet om honom gick ut bland alla folk runt omkring.
[32] Han diktade tre tusen ordspråk*, och hans sånger voro ett tusen fem.
[33] Han talade om träden, från cedern på Libanon ända till isopen, som växer fram ur väggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna.
[34] Och från alla folk kom man för att höra Salomos visdom, från alla konungar på jorden, som hade hört talas om hans visdom.