[1] Konung David var nu gammal och kommen till hög ålder; och ehuru man höljde täcken över honom, kunde han dock icke hålla sig varm.
[2] Då sade hans tjänare till honom: “Må man för min herre konungens räkning söka upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva konungens tjänarinna och sköta honom. Om hon får ligga i din famn, så bliver min herre konungen varm”
[3] Så sökte de då över hela Israels land efter en skön flicka; och de funno Abisag från Sunem och förde henne till konungen.
[4] Hon var en mycket skön flicka, och hon skötte nu konungen och betjänade honom, men konungen hade intet umgänge med henne.
[5] Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: “Det är jag som skall bliva konung.” Och han skaffade sig vagnar och ryttare, därtill ock femtio man som löpte framför honom.
[6] Hans fader hade aldrig velat bedröva honom med att säga: “Varför gör du så?” Han var ock mycket fager; och hans moder hade fött honom näst efter Absalom.
[7] Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med prästens Ebjatar, och dessa slöto sig till Adonia och understödde honom.
[8] Men prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan, Simei, Rei och Davids hjältar höllo icke med Adonia.
[9] Och Adonia slaktade får och fäkreatur och gödkalvar vid Soheletstenen, som ligger vid Rogelskällan; och han inbjöd dit alla sina bröder, konungens söner, och alla de Juda män som voro i konungens tjänst.
[10] Men profeten Natan, Benaja, hjältarna och sin broder Salomo inbjöd han icke.
[11] Då sade Natan så till Bat-Seba, Salomos moder: “Du har väl hört att Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att vår herre David vet därom?
[12] Men jag vill nu giva dig ett råd, för att du må kunna rädda ditt liv och din son Salomos liv.
[13] Gå in till konung David och säg till honom: ‘Har du icke, min herre konung, själv med ed lovat din tjänarinna och sagt: Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta på min tron? Varför har då Adonia blivit konung?’
[14] Och medan du ännu är där och talar med konungen, skall jag efter dig komma in och bekräfta dina ord.”
[15] Så gick då Bat-Seba in till konungen, i kammaren. Konungen var nu mycket gammal; och Abisag från Sunem betjänade konungen.
[16] Och Bat-Seba bugade sig och föll ned för konungen. Då frågade konungen: “Vad önskar du?”
[17] Hon sade till honom: “Min herre, du har ju själv lovat din tjänarinna med en ed vid HERREN, din Gud: ‘Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta på min tron.’
[18] Men se, nu har Adonia blivit konung, fastän du, min herre konung, ännu icke har fått veta det.
[19] Och han har slaktat tjurar och gödkalvar och får i myckenhet, och han har inbjudit alla konungens söner och prästen Ebjatar och härhövitsmannen Joab; men din tjänare Salomo har han icke inbjudit.
[20] På dig, min herre konung, äro nu hela Israels ögon riktade, i förväntan att du skall kungöra för dem vem som skall sitta på min herre konungens tron efter honom.
[21] Eljest torde hända, att när min herre konungen har gått till vila hos sina fäder, då bliva jag och min son Salomo hållna såsom brottslingar.”
[22] Medan hon ännu höll på att tala med konungen, kom profeten Natan.
[23] Och man anmälde det för konungen och sade: “Profeten Natan är här.” När han så kom inför konungen, föll han ned till jorden på sitt ansikte för konungen.
[24] Och Natan sade: “Min herre konung, är det väl du som har sagt att Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sitta på din tron?
[25] Ty han har i dag gått ned och slaktat tjurar och gödkalvar och får i myckenhet, och har inbjudit alla konungens söner och härhövitsmännen och prästen Ebjatar, och de hålla nu på med att äta och dricka hos honom; och de ropa: ‘Leve konung Adonia!’
[26] Men mig, din tjänare, och prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, och din tjänare Salomo har han icke inbjudit.
[27] Kan väl detta hava utgått från min herre konungen, utan att du har låtit dina tjänare vet vem som skall sitta på min herre konungens tron efter honom?”
[28] Då svarade konung David och sade: “Kallen hit till mig Bat-Seba.” När hon nu kom inför konungen och stod inför konungen,
[29] betygade konungen med ed och sade: “Så sant HERREN lever, han som har förlossat mig från all nöd:
[30] såsom jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, då jag sade: ‘Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta på min tron i mitt ställe’, så vill jag denna dag göra.”
[31] Då bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och föll ned för konungen och sade: “Må min herre, konung David, leva evinnerligen!”
[32] Och konung David sade: “Kallen till mig prästen Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son. När dessa kommo inför konungen,
[33] sade konungen till dem: “Tagen eder herres tjänare med eder och sätten min son Salomo på min egen mulåsna och fören honom med till Gihon.
[34] Där må prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till konung över Israel; sedan skolen I stöta i basun och ropa: ‘Leve konung Salomo!’
[35] Därefter skolen I följa honom hitupp, och när han kommer hit, skall han sätta sig på min tron, och så skall han vara konung i mitt ställe. Ty det är honom jag har förordnat att vara furste över Israel och Juda.”
[36] Då svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: “Amen. Så bjude ock HERREN, min herre konungens Gud.
[37] Såsom HERREN har varit med min herre konungen, så vare han ock med Salomo. Ja, må han göra hans tron ännu mäktigare än min herres, konung Davids, tron.”
[38] Så gingo nu prästen Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, ditned, jämte keretéerna och peletéerna, och satte Salomo på konung Davids mulåsna och förde honom till Gihon.
[39] Och prästen Sadok tog oljehornet ur tältet och smorde Salomo. Därefter stötte de i basun, och allt folket ropade: “Leve konung Salomo!”
[40] Sedan följde allt folket honom upp, under det att de blåste på flöjter och visade sin glädje med ett så stort jubel, att jorden kunde rämna av deras rop.
[41] Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig hörde detta, just då de hade slutat att äta. När Joab nu hörde basunljudet, sade han: “Varför höres detta larm från staden?”
[42] Medan han ännu talade, kom Jonatan, prästen Ebjatars son; och Adonia sade: “Kom hit, ty du är en rättskaffens man och har nog ett gott glädjebudskap att förkunna.”
[43] Jonatan svarade och sade till Adonia: “Nej, vår herre, konung David, har gjort Salomo till konung.
[44] Och konungen har med honom sänt åstad prästen Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, jämte keretéerna och peletéerna, och de hava satt honom på konungens mulåsna.
[45] Därefter hava prästen Sadok och profeten Natan i Gihon smort honom till konung, och sedan hava de dragit upp därifrån under jubel, och hela staden har kommit i rörelse. Härav kommer det buller som I haven hört.
[46] Salomo sitter nu ock på konungatronen.
[47] Vidare hava konungens tjänare kommit och lyckönskat vår herre konung David, och sagt: ‘Din Gud låte Salomos namn bliva ännu större än ditt namn, och hans tron ännu mäktigare än din tron.’ Och konungen har tillbett, nedböjd på sin säng;
[48] ja, konungen har sagt så: ‘Lovas vare HERREN, Israels Gud, som i dag har satt en efterträdare på min tron, så att jag med egna ögon har fått se det!”
[49] Då blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia förskräckta och stodo upp och gingo bort, var och en sin väg.
[50] Men Adonia fruktade så för Salomo, att han stod upp och gick bort och fattade i hornen på altaret.
[51] Och det blev berättat för Salomo: “Se, Adonia fruktar för konung Salomo; därför har han fattat i hornen på altaret och sagt: ‘Konung Salomo måste lova mig i dag med ed att han icke skall döda sin tjänare med svärd.’”
[52] Då sade Salomo: “Om han vill vara en rättskaffens man, så skall icke ett hår av hans huvud falla till jorden; men om något ont bliver funnet hos honom, så skall han dö.”
[53] Därefter sände konung Salomo åstad och lät hämta honom från altaret; och han kom och föll ned för konung Salomo. Då sade Salomo till honom: “Gå hem till ditt.”