Skip to content
Opens in a new window
Listen to this chapter • 3:42

[1] Från Paulus, Kristi Jesu fånge, och vår broder Timoteus. Till vår älskade vän och medarbetare Filemon,

[2] vår syster Appia, vår medkämpe Archippus och församlingen i ditt hus.

[3] Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

[4] Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner,

[5] eftersom jag hör om din kärlek och tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla de heliga.

[6] Jag ber att din gemenskap med oss i tron ska visa sig verksam och ge klar insikt om allt det goda som vi har i Kristus.

[7] Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga har blivit styrkta i sina hjärtan tack vare dig, broder.

[8] Även om jag nu med stor frimodighet i Kristus kan befalla dig att göra din plikt,

[9] vill jag hellre vädja för kärlekens skull. Jag, Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge,

[10] vädjar till dig för mitt barn som jag har fött i min fångenskap, Onesimus.

[11] Förr var han inte till nytta för dig, men nu är han till god nytta för både dig och mig.

[12] Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta.

[13] Egentligen ville jag ha kvar honom här hos mig, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull.

[14] Men jag ville inte göra något utan ditt samtycke, för att det goda som du gör inte ska ske av tvång utan av fri vilja.

[15] Kanske var det just därför han blev skild från dig för en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid?

[16] Och då inte längre som en slav, utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig. Hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren?

[17] Så om du räknar mig som din vän, ta då emot honom så som du skulle ta emot mig.

[18] Och har han gjort dig något orätt eller är skyldig dig något, sätt upp det på min räkning.

[19] Jag, Paulus, skriver med egen hand: jag ska betala. För att nu inte tala om vad du är skyldig mig: dig själv.

[20] Ja, broder, låt mig få nytta av dig i Herren. Styrk mitt hjärta i Kristus.

[21] Jag skriver till dig övertygad om din lydnad, och jag vet att du kommer att göra ännu mer än det jag ber om.

[22] Ordna dessutom ett gästrum åt mig. Jag hoppas nämligen att ni genom era böner ska få mig tillbaka.

[23] Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar till dig.

[24] Det gör även mina medarbetare Markus, Aristarchus, Demas och Lukas.

[25] Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.