[1] En bön av profeten Habackuk, till shigjonót.
[2] Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar. Herre, ge liv åt ditt verk låt det bli känt i vår tid. Tänk i din vrede på att förbarma dig.
[3] Gud kommer från Teman, den Helige från berget Paran. Sela Hans härlighet täcker himlen, hans lov fyller jorden.
[4] Hans glans är som ljuset, strålar går ut från hans hand, där är hans styrka dold.
[5] Framför honom går pest, och brinnande feber följer i hans spår.
[6] Han träder fram och jorden skakar, folken bävar för hans blick. Urgamla berg splittras, eviga höjder sjunker ner. Hans vägar är eviga.
[7] Jag ser Kushans hyddor i nöd, tältdukarna i Midjans land darrar.
[8] Vredgas Herren på floderna? Brinner din vrede mot strömmarna eller din harm mot havet, när du far fram med dina hästar, med dina segervagnar?
[9] Blottad och bar är din båge, som edsvurna pilar är ditt ord. Sela Du låter floder klyva jorden.
[10] Bergen ser dig och bävar, störtregn forsar ner, djupet höjer sin röst, det lyfter sina händer mot höjden.
[11] Sol och måne står still i sin boning vid skenet av dina pilar som flyger, vid glansen av ditt blixtrande spjut.
[12] I raseri går du fram över jorden, i vrede trampar du ner hednafolken.
[13] Du drar ut för att frälsa ditt folk, för att frälsa din smorde. Du krossar taket på den gudlöses hus, du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela
[14] Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare, när de stormar fram för att fördriva mig. Deras glädje är att sluka den svage i hemlighet.
[15] Du far fram med dina hästar genom havet, genom väldiga vattens svall.
[16] Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälver mina läppar. Röta tränger in i benen i min kropp. Jag darrar där jag står, för jag måste stilla vänta på olyckans dag, att den drabbar det folk som angriper oss.
[17] Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen.
[18] Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud.
[19] Herren Gud är min styrka. Han gör mina fötter som hjortens och låter mig gå fram För sångmästaren, med mitt strängaspel.