[1] Stäm upp en sorgesång över Israels furstar
[2] och säg: Vilken lejoninna var inte din mor! Hon låg bland lejon, hon födde upp sina ungar
[3] En av sina ungar födde hon upp till ett kraftigt lejon. Han lärde sig ta rov, han åt människor.
[4] Men hednafolken fick höra om honom. Han blev fångad i deras grop, och de förde honom till Egyptens land.
[5] När lejoninnan såg att hon fick vänta förgäves, att hennes hopp blev om intet, tog hon en annan av sina ungar och gjorde honom till
[6] Han gick omkring bland lejonen, ja, han blev ett kraftigt lejon. Han lärde sig ta rov och att äta människor.
[7] Han kränkte deras änkor och ödelade deras städer. Landet och allt som fanns där greps av förfäran
[8] Då kom folken upp mot honom från länderna runt omkring. De bredde ut sitt nät över honom, och han blev fångad
[9] Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen, och förde honom till Babels kung och satte honom i säkert förvar, för att hans röst inte mer skulle höras bort till Israels berg.
[10] Din mor är som en vinstock i din vingård, planterad vid vatten, fruktbar och rik på skott, för där fanns mycket vatten.
[11] Den fick starka grenar, användbara till härskarspiror, och stammen växte hög, omgiven av lövverk, så att den syntes genom sin ståtliga växt
[12] Men den blev uppryckt i vrede och kastad till marken, östanvinden förtorkade dess frukt. De starka grenarna bröts av och vissnade,
[13] Nu är den planterad i öknen, i ett torrt och törstande land.
[14] Eld har gått ut från en av de yppersta grenarna och har förtärt frukten. Ingen stark gren finns kvar, ingen härskarspira! Detta är en sorgesång, och den ska användas som sorgesång.