[1] För vem vet vad som är gott för människan i livet under hennes förgängliga livsdagar där hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer att ske efter henne under solen?
[2] Bättre gott namn än god salva, och bättre dödens dag än födelsens dag.
[3] Bättre gå till sorgehus än till gästabud, för det är slutet för alla människor, och den som lever
[4] Bättre sorg än skratt, av plågat ansikte mår hjärtat bra.
[5] De visas hjärtan är i sorgens hus, dårarnas hjärtan i glädjens hus.
[6] Bättre höra den vises tillrättavisning än höra dårars sång,
[7] för dårens skratt är som sprakandet av törne under grytan. Också det är förgängligt.
[8] Oärlig vinst gör den vise till en dåre, mutor fördärvar hjärtat.
[9] Bättre slutet på en sak än dess början, bättre tålmodig än högmodig.
[10] Var inte snar till vrede, för vrede bor i dårars bröst.
[11] Fråga inte: Varför var det bättre förr? Det är inte av vishet du frågar så.
[12] Vishet är lika gott som ett arv, en förmån för dem som ser solen.
[13] Vishetens beskydd är som pengars beskydd. Men kunskapens fördel är att visheten ger liv
[14] Se på Guds verk: Vem kan göra rakt det han har gjort krokigt?
[15] På glädjens dag ska du vara glad, på olyckans dag ska du tänka på att Gud har gjort för att människan inte ska förstå vad som kommer efter henne.
[16] Allt har jag sett under mina förgängliga dagar: Den rättfärdige går under i sin rättfärdighet, den ogudaktige lever länge i sin ondska.
[17] Var inte alltför rättfärdig och inte alltför vis. Varför förstöra dig själv?
[18] Var inte alltför ogudaktig och inte dåraktig. Varför dö före din tid?
[19] Det är bäst att hålla fast vid det ena utan att släppa det andra, för den som fruktar Gud finner en väg ut ur allt detta.
[20] Visheten gör den vise starkare än tio mäktiga i staden.
[21] För det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör det goda och aldrig syndar.
[22] Fäst dig inte vid allt som människor säger, så hör du inte att din tjänare förbannar dig.
[23] Ditt hjärta vet ju att du själv många gånger har förbannat andra.
[24] Allt detta har jag prövat genom vishet. Jag sade: ”Jag vill bli vis.” Men visheten var
[25] Det som är långt borta och mycket djupt, vem finner det?
[26] Och jag vände mitt hjärta till att förstå, utforska, söka vishet och sammanhang. Jag ville förstå att ondska är dårskap och dåraktighet galenskap.
[27] Och jag fann: Bittrare än döden är den kvinna vars hjärta är snaror och nät, vars händer är bojor. Den som är god inför Gud kommer undan henne, men syndaren fångas av henne.
[28] Se, detta fann jag, säger Predikaren, när jag lade det ena till det andra för att få sammanhang,
[29] något som min själ ännu söker men inte har funnit. En man bland tusen har jag funnit, men någon kvinna bland alla dessa har jag inte funnit.
[30] Se, bara detta har jag funnit: Gud skapade människan rak, men de har tänkt ut