[1] Ve de trygga på Sion, de självsäkra på Samarias berg, de förnämsta i det främsta folket som Israels hus vänder sig till!
[2] Dra bort till Kalne och se efter, gå därifrån till Stora Hamat och sedan ner till filisteernas Gat. Är de bättre än rikena här, eller är deras område
[3] Ni skjuter ifrån er den onda dagen men låter våldet härska hos er.
[4] Ni vilar på divaner av elfenben och latar er på era bäddar. Ni äter lamm ur hjorden och kalvar från gödstallet.
[5] Ni skrålar till harpans ljud och tänker ut nya musikinstrument som David.
[6] Ni dricker vin ur stora skålar och smörjer er med de finaste oljorna, men bekymrar er inte om Josefs skada.
[7] Därför ska de nu vara först att föras bort i fångenskap. Då är det slut med skrålet från dem som latade sig.
[8] Herren Gud har svurit vid sig själv, säger Herren Gud Sebaot: Jag avskyr Jakobs stolthet och hatar hans borgar. Jag ska utlämna staden med allt som finns i den.
[9] Och det ska ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, ska de alla dö.
[10] När en släkting och likbrännare vill ta ut benen ur huset och ropar till den som är inne i huset: ”Har du någon mer där?” och han svarar: ”Ingen”, så ska han säga: ”Tyst! Herrens namn får inte nämnas.”
[11] För se, på Herrens befallning ska det stora huset slås i stycken och det lilla huset i spillror.
[12] Springer hästar på klippor eller plöjer man där med oxar? Men ni har förvandlat rätten till gift och rättfärdighetens frukt till malört.
[13] Ni gläder er över Lo-Debar och säger: ”Har vi inte intagit Karnajim med vår egen kraft?”
[14] För se, ni av Israels hus, jag ska uppväcka ett folk mot er, säger Herren Gud Sebaot. Och de ska ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan.