[1] Därefter frågade David Herren: ”Ska jag gå upp till någon av städerna i Juda?” Herren svarade honom: ”Gå.” David frågade: ”Vart ska jag gå?” Han svarade: ”Till Hebron.”
[2] David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal.
[3] David tog också med sina män dit upp, var och en med sin familj, och de bosatte sig i Hebrons städer.
[4] Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus. När man berättade för David att det var männen från Jabesh i Gilead som hade begravt Saul,
[5] skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: ”Herren välsigne er som har visat er herre Saul den godheten att begrava honom!
[6] Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Jag vill också göra gott mot er som har gjort detta.
[7] Var nu starka och tappra män, för er herre Saul är död och Juda hus har nu smort mig till kung över dem.”
[8] Men Abner, Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Ish-Boshet och förde honom till Mahanajim
[9] och gjorde honom till kung över Gilead, ashureerna, Jisreel, Efraim, Benjamin och hela Israel.
[10] Sauls son Ish-Boshet var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David.
[11] Tiden då David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.
[12] Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets folk, från Mahanajim till Gibeon.
[13] Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De möttes vid Gibeons damm och intog ställning på var sin sida om dammen.
[14] Abner sade till Joab: ”Låt de unga männen komma fram och tävla i en kämpalek inför oss.” Joab svarade: ”De får komma.”
[15] Då kom de fram och ställde upp och blev räknade, tolv för Benjamin och Sauls son Ish-Boshet och tolv av Davids tjänare.
[16] De grep varandra i huvudet och stack svärdet i sidan på varandra, och alla stupade. Därför kallas platsen Helkat-Hassurim. Den ligger vid Gibeon.
[17] Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk.
[18] Tre av Serujas söner var där: Joab, Abishaj och Asael. Asael var snabbfotad som en gasell på fältet.
[19] Han förföljde Abner utan att vika undan vare sig åt höger eller vänster.
[20] Då vände Abner sig om och sade: ”Är det du, Asael?” Han svarade: ”Ja.”
[21] Då sade Abner till honom: ”Vik av åt höger eller vänster, angrip någon av de yngre och ta hans rustning.” Men Asael ville inte låta honom vara.
[22] Då sade Abner än en gång till Asael: ”Låt mig vara! Varför ska jag slå ner dig? Hur ska jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?”
[23] Men han vägrade låta honom vara, så Abner stötte honom med bakänden av sitt spjut i buken, och spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit och dött stannade upp.
[24] Men Joab och Abishaj förföljde Abner. När solen gick ner och de kom till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia på vägen mot Gibeons öken,
[25] samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd.
[26] Abner ropade till Joab: ”Ska svärdet få fortsätta frossa? Förstår du inte att det får ett bittert slut? Hur länge ska det dröja innan du befaller ditt folk att sluta förfölja sina bröder?”
[27] Joab svarade: ”Så sant Gud lever: Hade du inte sagt något, skulle folket ha fortsatt förfölja sina bröder till morgonen.”
[28] Sedan blåste Joab i basunen, och allt folket gjorde halt. De förföljde inte Israel längre och fortsatte inte att strida.
[29] Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och fortsatte hela förmiddagen och kom så till Mahanajim.
[30] När Joab slutade förfölja Abner och samlade folket saknades nitton av Davids män förutom Asael.
[31] Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk.
[32] De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.