[1] Under hans tid drog kung Nebukadnessar av Babel upp och Jojakim blev hans tjänare i tre år. Men sedan gjorde han uppror mot honom.
[2] Då sände Herren över honom kaldeernas, arameernas, moabiternas och ammoniternas härar. Han sände dem över Juda för att förgöra det – i enlighet med det ord som Herren hade talat genom sina tjänare profeterna.
[3] Ja, det var helt efter Herrens ord som detta drabbade Juda så att han försköt dem från sitt ansikte för de synder Manasse hade begått, för allt som han hade gjort,
[4] också för det oskyldiga blod som han hade spillt, för han hade uppfyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Det ville Herren inte förlåta.
[5] Vad som mer finns att säga om Jojakim och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
[6] Jojakim gick till vila hos sina fäder. Hans son Jojakin blev kung efter honom.
[7] Därefter drog Egyptens kung inte mer ut ur sitt land, för Babels kung hade intagit allt som tillhörde Egyptens kung, från Egyptens bäckravin ända till floden Eufrat.
[8] Jojakin var arton år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nehushta och hon var dotter till Elnatan från Jerusalem.
[9] Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans far hade gjort.
[10] Vid den tiden drog den babyloniske kungen Nebukadnessars tjänare upp mot Jerusalem och staden blev belägrad.
[11] Babels kung Nebukadnessar kom till staden medan hans tjänare belägrade den.
[12] Då gav sig Juda kung Jojakin åt kungen av Babel med sin mor och med sina tjänare, sina befälhavare och hovmän. Babels kung tog honom till fånga i sitt åttonde regeringsår.
[13] Han förde bort därifrån alla skatter i Herrens hus och skatterna i det kungliga palatset. Han bröt också loss beläggningen från alla guldföremål som Salomo, Israels kung, hade gjort för Herrens tempel, detta i enlighet med vad Herren hade sagt.
[14] Hela Jerusalem, alla befälhavare och alla tappra stridsmän, alla hantverkare och smeder förde han bort i fångenskap, tillsammans 10 000 män. Bara de fattigaste i landet lämnades kvar.
[15] Han förde bort Jojakin till Babel. Dessutom förde han kungens mor, hans hustrur och hovmän tillsammans med de mäktiga i landet som fångar från Jerusalem till Babel.
[16] Alla tappra och krigsdugliga stridsmän till ett antal av 7 000, liksom hantverkarna och smederna, tillsammans 1 000, fördes också av den babyloniske kungen i fångenskap till Babel.
[17] Men Babels kung gjorde Jojakins farbror Mattanja till kung i hans ställe och ändrade hans namn till Sidkia.
[18] Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna.
[19] Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort.
[20] Det var på grund av Herrens vrede som detta hände med Jerusalem och Juda. Och till slut förkastade han dem från sitt ansikte.