[1] Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta.
[2] Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.
[3] Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte ska smutskastas.
[4] Nej, i allt vill vi visa att vi är Guds tjänare: i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest,
[5] i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält,
[6] i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek,
[7] med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand,
[8] i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. Vi kallas villolärare men är sanningssägare,
[9] vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade,
[10] vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt.
[11] Vi talar öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna.
[12] Ni har det inte trångt hos oss, men i era hjärtan är det trångt.
[13] Gör som vi – nu talar jag som till barn – och öppna också ni era hjärtan.
[14] Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?
[15] Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?
[16] Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.
[17] Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er,
[18] och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige.