[1] Hans son Joshafat blev kung efter honom. Han stärkte sitt välde mot Israel
[2] och förlade krigsfolk i alla befästa städer i Juda och trupper i Juda land och i de städer i Efraim som hans far Asa hade intagit.
[3] Herren var med Joshafat, för han vandrade de vägar som hans fader David hade gått under sin första tid. Han sökte inte baalerna,
[4] utan sin fars Gud sökte han. Han lydde Guds bud och gjorde inte som Israel.
[5] Herren stärkte kungadömet i hans hand. Hela Juda gav gåvor åt Joshafat, och han fick stor rikedom och ära.
[6] Han var stolt över att gå Herrens vägar och avlägsnade offerhöjderna och asherapålarna i Juda.
[7] I sitt tredje regeringsår sände Joshafat ut sina hövdingar Ben-Hajil, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja för att undervisa i Juda städer.
[8] Tillsammans med dem sände han leviterna Shemaja, Netanja, Sebadja, Asael, Shemiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia, och de hade med sig prästerna Elishama och Joram.
[9] Dessa undervisade i Juda och hade Herrens lagbok med sig. De reste omkring till alla Juda städer och undervisade folket.
[10] Fruktan för Herren kom över alla kungadömen i de länder som låg omkring Juda, så att de inte vågade föra krig mot Joshafat.
[11] Några av filisteerna förde gåvor till Joshafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.
[12] Joshafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar och förrådsstäder i Juda.
[13] Han hade stora förråd i Juda städer och krigsfolk, tappra stridsmän, i Jerusalem.
[14] Och detta var ordningen bland dem efter deras familjer. Till Juda hörde följande höga befäl: befälhavaren Adna och med honom 300 000 tappra stridsmän,
[15] därefter befälhavaren Johanan och med honom 280 000 man
[16] och efter honom Amasja, Sikris son, som frivilligt hade gett sig i Herrens tjänst, och med honom 200 000 tappra stridsmän.
[17] Från Benjamin kom Eljada, en tapper stridsman, och med honom 200 000 man beväpnade med båge och sköld.
[18] Därnäst kom Josabad och med honom 180 000 man, rustade till strid.
[19] Det var dessa som gjorde tjänst hos kungen, och därtill kom de som kungen hade förlagt i de befästa städerna i hela Juda.