[1] En bön av profeten Habackuk, till shigjonót.
[2] HERRE, jag har hört budskapet om dig och jag bävar. HERRE, låt ditt verk få liv igen i våra dagar, låt det bli känt i vår tid. I din vrede må du tänka på att förbarma dig.
[3] Gud kommer från Teman, den Helige från berget Paran. Sela. Hans härlighet övertäcker himlen, av hans lov är jorden full.
[4] Hans glans är som ljuset, strålar går ut från hans hand, där är hans styrka dold.
[5] Framför honom går pest, och brinnande feber följer i hans spår.
[6] Han träder fram och jorden skakar, för hans blick bävar hednafolken. Urgamla berg splittras, eviga höjder sjunker ner. Hans vägar är eviga.
[7] Jag ser Kushans hyddor i nöd, tältdukarna i Midjans land darrar.
[8] Är HERREN förbittrad på floderna? Är din vrede upptänd mot strömmarna eller din förbittring mot havet, när du far fram med dina hästar, med dina segervagnar?
[9] Avhöljd och blottad är din båge, som edsvurna pilar är ditt ord. Sela. Du låter floder klyva jorden.
[10] Bergen ser dig och bävar, störtregn forsar ner, djupet låter höra sin röst, mot höjden lyfter det sina händer.
[11] Sol och måne står stilla i sin boning vid skenet av dina pilar som far fram, vid glansen av ditt blixtrande spjut.
[12] I förbittring går du fram över jorden, i vrede trampar du ner hednafolken.
[13] Du drar ut för att frälsa ditt folk, för att frälsa din smorde. Du krossar taket på den ogudaktiges hus, du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela.
[14] Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare, när de stormar fram för att fördriva mig. Deras glädje är att i hemlighet sluka den betryckte.
[15] Med dina hästar far du fram genom havet, genom de stora vattnens svall.
[16] Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälver mina läppar. Röta tränger in i benen i min kropp. Jag darrar där jag står, ty jag måste stilla vänta på olyckans dag, att den skall komma över det folk som angriper oss.
[17] Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen.
[18] Men jag vill jubla i HERREN och glädja mig i min frälsnings Gud.
[19] HERREN, Herren är min starkhet. Han gör mina fötter som hjortens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.