[1] HERREN sade till Mose: ”Ännu en plåga skall jag låta komma över farao och Egypten, och sedan skall han släppa er. Han skall till och med driva ut er härifrån när han släpper er.
[2] Säg därför till folket att var och en av dem, både man och kvinna, skall be sin granne om föremål av silver och guld.”
[3] Och HERREN gjorde egyptierna vänligt sinnade mot folket. Dessutom hade mannen Mose stort anseende i Egyptens land, både hos faraos tjänare och hos folket.
[4] Mose sade: ”Så säger HERREN: Vid midnatt skall jag gå fram genom Egypten.
[5] Då skall allt förstfött i Egyptens land dö, från den förstfödde hos farao som sitter på tronen ända till den förstfödde hos slavinnan som arbetar vid handkvarnen och även allt förstfött bland boskapen.
[6] Ett högt klagorop skall höras i hela Egypten, sådant som aldrig har hörts och aldrig mer kommer att höras.
[7] Men inte en hund skall gläfsa mot någon av Israels barn, vare sig mot människor eller boskap. Ni skall då inse att HERREN gör skillnad mellan Egypten och Israel.
[8] Då skall alla dina tjänare komma ner till mig och buga sig för mig och säga: Ge dig av, du själv och allt folket som följer dig! Sedan skall jag dra ut.” Och Mose gick ut från farao, upptänd av vrede.
[9] Men HERREN sade till Mose: ”Farao kommer inte att lyssna på er, detta för att jag skall låta många under ske i Egyptens land.”
[10] Mose och Aron gjorde alla dessa under inför farao, men HERREN gjorde faraos hjärta hårt så att han inte släppte Israels barn ut ur sitt land.