[1] Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar, innan de onda dagarna kommer och de år då du skall säga: ”De ger mig ingen glädje”;
[2] ja, innan de förmörkas, solen och ljuset, månen och stjärnorna, och innan molnen vänder åter efter regnet;
[3] då väktarna i huset darrar och de starka männen sviker; då malerskorna har upphört att mala, eftersom de har blivit så få och då spejarna har det mörkt i sina gluggar;
[4] då båda dörrarna mot gatan stängs till, och ljudet från kvarnen försvagas; då man vaknar av fågelsång och sångens alla döttrar sänker rösten;
[5] då man är rädd för var backe och vägen är full av skräck; då mandelträdet blommar, gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen blir utan kraft; då människan går till sin eviga boning och gråtarna går omkring på gatan;
[6] innan silvertråden brister och den gyllene skålen slås sönder, innan krukan vid källan krossas och brunnshjulet slås itu vid brunnen;
[7] då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån och anden vänder åter till Gud som gav den.
[8] Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren. Allt är förgängligt!
[9] För övrigt skall sägas att Predikaren var en vis man, som ständigt undervisade folket. Han övervägde, undersökte och författade många ordspråk.
[10] Predikaren sökte finna de rätta orden och rätt uppteckna sanningens ord.
[11] De visas ord är uddar, som indrivna spikar är deras tänkespråk. De är gåvor från en och samma Herde.
[12] För övrigt, min son, låt varna dig! Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.
[13] Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till.
[14] Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont.