[1] Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga, mitt emot Jeriko. Där lät HERREN honom se hela landet, från Gilead ända till Dan
[2] och hela Naftali och Efraims och Manasse land och hela Juda land, ända till Västra havet,
[3] och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar.
[4] Och HERREN sade till honom: ”Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in skall du inte komma.”
[5] Och HERRENS tjänare Mose dog där i Moabs land, så som HERREN hade sagt.
[6] Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns.
[7] Mose var etthundratjugo år när han dog, hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen.
[8] Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var sorgetidens gråtodagar efter Mose slut.
[9] Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som HERREN hade befallt Mose.
[10] I Israel uppstod inte mer någon profet lik Mose, någon som HERREN kände ansikte mot ansikte,
[11] ingen om man tänker på alla de tecken och under som HERREN hade sänt honom att göra i Egyptens land, med farao och alla hans tjänare och med hela hans land,
[12] och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför ögonen på hela Israel.