[1] Från Simeon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått på sin lott samma dyrbara tro som vi.
[2] Må nåd och frid i ännu rikare mått komma er till del genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus.
[3] Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära.
[4] Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.
[5] Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt,
[6] i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan,
[7] i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor.
[8] Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.
[9] Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina tidigare synder.
[10] Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla.
[11] Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.
[12] Därför tänker jag alltid påminna er om detta, trots att ni redan känner till det och är befästa i den sanning som ni äger.
[13] Jag ser det som min plikt att väcka er genom mina påminnelser, så länge jag bor i detta tält.
[14] Jag vet att jag plötsligt skall lägga av mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig.
[15] Men jag vill göra det jag kan för att ni också efter min bortgång alltid skall kunna minnas detta.
[16] Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät.
[17] Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”
[18] Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget.
[19] Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.
[20] Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning.
[21] Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.