[1] Vid den tid då HERREN ville ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisa från Gilgal.
[2] Elia sade till Elisa: ”Stanna här, för HERREN har sänt mig till Betel.” Men Elisa svarade: ”Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick ner till Betel.
[3] Då kom profetlärjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: ”Vet du att HERREN skall ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men var tysta!”
[4] Elia sade till honom: ”Elisa, stanna här, för HERREN har sänt mig till Jeriko.” Men han svarade: ”Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de kom till Jeriko.
[5] Då gick profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: ”Vet du att HERREN skall ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men var tysta!”
[6] Elia sade till honom: ”Stanna här, för HERREN har sänt mig till Jordan.” Men han svarade: ”Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick båda vidare.
[7] Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på något avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan.
[8] Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade detta sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark.
[9] När de hade kommit över sade Elia till Elisa: ”Bed mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisa sade: ”Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig.”
[10] Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så. Annars sker det inte.”
[11] Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen.
[12] Elisa såg det och ropade: ”Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!” Sedan såg han honom inte mer. Elisa tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu.
[13] Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand.
[14] Han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på vattnet och sade: ”Var är HERREN, Elias Gud?” Då nu också Elisa slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor, och han gick över.
[15] När de profetlärjungar som var vid Jeriko på något avstånd såg detta, sade de: ”Elias ande vilar på Elisa.” De gick emot honom och bugade sig till marken för honom.
[16] Och de sade till honom: ”Se, bland dina tjänare finns femtio tappra män. Låt dem gå och söka efter din herre. Kanske har HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom på något berg eller i någon dal.” Men han svarade: ”Sänd inte i väg någon.”
[17] Men de fortsatte att envist be honom till dess han kände sig besvärad, så han sade: ”Skicka i väg dem!” Då sände de i väg de femtio männen, och dessa sökte efter Elia i tre dagar men fann honom inte.
[18] När de sedan kom tillbaka till honom medan han ännu var kvar i Jeriko, sade han till dem: ”Sade jag inte till er att ni inte skulle gå?”
[19] Männen i staden sade till Elisa: ”Staden har ett bra läge, som min herre ser, men vattnet är dåligt och jorden bär ingen frukt.”
[20] Han sade: ”Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den.” Och de hämtade en sådan åt honom.
[21] Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt i den och sade: ”Så säger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten hälsosamt. Det skall inte längre komma död och ofruktsamhet av det.”
[22] Och vattnet blev hälsosamt och är så än i dag enligt det ord Elisa talade.
[23] Därefter begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en skara småpojkar ut ur staden. De började håna honom och ropade till honom: ”Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!”
[24] När han vände sig om och fick se dem, förbannade han dem i HERRENS namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av pojkarna.
[25] Därifrån gick han till berget Karmel och vände sedan tillbaka till Samaria.