[1] Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda,
[2] så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja.
[3] Det är nog med att ni förr levde på hedningarnas vis - i utsvävningar och begär, i fylleri och supkalas, i vilda fester och förbjudna avgudakulter.
[4] Därför är de förvånade och hånar er, när ni inte längre tillsammans med dem störtar er ned i samma ström av utsvävningar.
[5] Men de skall stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda.
[6] Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever.
[7] Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be.
[8] Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.
[9] Var gästfria mot varandra utan att klaga.
[10] Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.
[11] Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. Har någon en tjänst skall han tjäna efter den kraft Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheternas evigheter, amen.
[12] Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat.
[13] Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet.
[14] Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er.
[15] Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare.
[16] Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet.
[17] Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?
[18] Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?
[19] Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott.