[1] Sedan de hade fört Guds ark dit in, ställde de den i tältet som David hade rest åt den och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte.
[2] När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i HERRENS namn.
[3] Och åt var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.
[4] Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:
[5] Asaf som anförare, näst efter honom Sakarja och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler.
[6] Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
[7] Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:
[8] ”Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
[9] Sjung till hans ära, lovprisa honom, tala om alla hans under.
[10] Beröm er av hans heliga namn! De som söker HERREN må glädja sig av hjärtat.
[11] Fråga efter HERREN och hans makt, sök alltid hans ansikte.
[12] Tänk på de under han har gjort, på hans tecken och hans domslut,
[13] ni Israels barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda.
[14] Han är HERREN, vår Gud, över hela jorden når hans domar.
[15] Kom för alltid ihåg hans förbund, det ord han påbjudit för tusen släkten,
[16] det förbund han slöt med Abraham och hans ed till Isak.
[17] Han fastställde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund.
[18] Han sade: Åt dig vill jag ge Kanaans land, det skall bli er arvslott.
[19] Då var ni en liten skara, ni var mycket få och främlingar där.
[20] De vandrade från folk till folk, från ett land till ett annat.
[21] Han tillät ingen att skada dem, han straffade kungar för deras skull:
[22] Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!
[23] Sjung till HERRENS ära alla länder! Kungör hans frälsning från dag till dag!
[24] Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!
[25] Ty stor är HERREN och högt prisad, värd att frukta mer än alla gudar.
[26] Folkens alla gudar är avgudar, men HERREN har gjort himlarna.
[27] Majestät och härlighet är inför hans ansikte, makt och glädje i hans boning.
[28] Ge åt HERREN, ni folkens släkter, ge åt HERREN ära och makt!
[29] Ge åt HERREN hans namns ära, bär fram gåvor och kom inför hans ansikte,
[30] tillbed HERREN i helig skrud. Bäva inför honom, alla länder. Jorden står fast, den kan inte rubbas.
[31] Må himlen vara glad och jorden fröjda sig. Bland hednafolken skall man säga: HERREN är Konung!
[32] Må havet brusa och allt som fyller det, må marken glädja sig och allt som är därpå.
[33] Jubla skall alla skogens träd, inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.
[34] Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
[35] Och säg: Fräls oss, du vår frälsnings Gud, och församla oss och rädda oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och ha vår ära i att prisa dig.
[36] Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!” Och allt folket sade: ”Amen!” och prisade HERREN.
[37] David uppdrog åt Asaf och hans bröder där inför HERRENS förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag.
[38] Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
[39] David anställde också prästen Sadok och hans bröder, prästerna, inför HERRENS tabernakel på offerhöjden i Gibeon,
[40] för att de ständigt skulle offra brännoffer åt HERREN på brännoffersaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som HERREN hade gett Israel.
[41] Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar i evighet.
[42] Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.
[43] Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.