[1] Sångernas sång av Salomo.
[2] Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
[3] Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
[4] Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin, med rätta har man dig kär. ——
[5] Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
[6] Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
[7] “Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.”
[8] “Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.” ——
[9] “Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
[10] Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
[11] Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.”
[12] “Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
[13] Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
[14] Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.”
[15] “Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon är duvor.”
[16] “Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
[17] Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.”