[1] Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara i himmelen, som sade “Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud.
[2] Ty rätta och rättfärdiga äro hans domar; han har dömt den stora skökan, som fördärvade jorden genom sin otukt, och han har utkrävt sina tjänares blod av hennes hand.”
[3] Och åter sade de: “Halleluja!” Och röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter!
[4] Och de tjugufyra äldste och de fyra väsendena föllo ned och tillbådo Gud, som satt på tronen; de sade: “Amen! Halleluja!”
[5] Och från tronen utgick en röst, som sade: “Loven vår Gud, alla I hans tjänare, I som frukten honom, både små och stora.”
[6] Och jag hörde likasom röster av en stor skara, lika bruset av stora vatten och dånet av starka tordön; de sade: “Halleluja! Herren, vår Gud, den Allsmäktige, har nu trätt fram såsom konung.
[7] Låtom oss glädjas och fröjda oss och giva honom äran; ty tiden är inne för Lammets bröllop, och dess brud har gjort sig redo.
[8] Och åt henne har blivit givet att kläda sig i fint linne, skinande och rent.” Det fina linnet är de heligas rättfärdighet.
[9] Och han sade till mig: “Skriv: Saliga äro de som äro bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Ytterligare sade han till mig: “Dessa ord äro sanna Guds ord.”
[10] Och jag föll ned för hans fötter för att tillbedja honom, men han sade till mig: “Gör icke så. Jag är din medtjänare och dina bröders, deras som hava Jesu vittnesbörd. Gud skall du tillbedja. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande.”
[11] Och jag såg himmelen öppen och fick där se en vit häst; och mannen som satt på den heter “Trofast och sannfärdig”, och han dömer och strider i rättfärdighet.
[12] Hans ögon voro såsom eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor och hade ett namn där skrivet, som ingen känner utom han själv.
[13] Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod; och det namn han har fått är “Guds Ord”.
[14] Och honom följde, på vita hästar, de himmelska härskarorna, klädda i fint linne, vitt och rent.
[15] Och från hans mun utgick ett skarpt svärd, varmed han skulle slå folken. Och han skall styra dem med järnspira; och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress.
[16] Och på sin mantel, över sin länd, har han detta namn skrivet: “Konungarnas konung och herrarnas herre.”
[17] Och jag såg en ängel stå i solen, och denne ropade med hög röst och sade till alla fåglar som flögo fram uppe i himlarymden: “Kommen hit, församlen eder till Guds stora gästabud,
[18] för att äta kött av konungar och krigsöverstar och hjältar, kött av hästar och deras ryttare, ja, kött av alla, både fria och trälar, både små och stora.”
[19] Och jag såg vilddjuret och konungarna på jorden med sina härskaror, samlade för att utkämpa sin strid mot honom som satt på hästen och mot hans härskara.
[20] Och vilddjuret blev gripet, därjämte ock den falske profeten, som i dess åsyn hade gjort de tecken med vilka han hade förvillat dem som hade tagit vilddjurets märke, och dem som hade tillbett dess bild. Båda blevo de levande kastade i eldsjön, som brann med svavel.
[21] Och de andra blevo dräpta med ryttarens svärd, det som utgick från hans mun; och alla fåglar blevo mättade av deras kött.