[1] Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus hälsa Filemon, vår älskade broder och medarbetare,
[2] och Appfia, vår syster, och Arkippus, vår medkämpe, och den församling som kommer tillhopa i ditt hus.
[3] Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
[4] Jag tackar min Gud alltid, när jag tänker på dig i mina böner,
[5] ty jag har hört om den kärlek och den tro som du har till Herren Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.
[6] Och min bön är att den tro du har gemensam med oss må visa sig verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i Kristus.
[7] Ty jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.
[8] Därför, fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att göra vad du nu bör göra,
[9] beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull—jag, sådan jag nu är, den gamle Paulus, han som därtill nu är en Kristi Jesu fånge;
[10] ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,
[11] som förut var ingalunda var dig till “till gagn”, men som nu är både dig och mig till stort gagn*.
[12] Denne sänder jag här tillbaka till dig; och när jag så gör, är det såsom sände jag åstad mitt eget hjärta.
[13] Jag hade väl själv velat behålla honom hos mig, så att han å dina vägnar kunde hava betjänat mig i den fångenskap som jag utstår för evangelii skull.
[14] Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri vilja.
[15] När han för en liten tid blev skild från dig, skedde detta till äventyrs just för att du skulle få honom igen för alltid,
[16] nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en träl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig i högsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder både efter köttet och i Herren!
[17] Om du alltså håller mig för din medbroder, så tag emot honom såsom du skulle taga emot mig själv.
[18] Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig, så för upp det på min räkning.
[19] Jag, Paulus, skriver här med egen hand: “Jag skall själv betala det.” Jag skulle också kunna säga: “För upp det på din räkning.” Ty du har ju en ännu större skuld till mig, nämligen—dig själv.
[20] Ja, min broder, måtte jag “få gagn” av dig i Herren! Vederkvick mitt hjärta i Kristus.
[21] Det är därför att jag är viss om din lydaktighet som jag har skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att göra ännu mer än jag begär.
[22] Och så tillägger jag: bered dig på att giva mig härbärge. Jag hoppas nämligen att jag genom edra böner skall bliva skänkt åt eder.
[23] Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar dig;
[24] så göra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.
[25] Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande.