[1] Juda barns stam fick, efter sina släkter, sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Sin, längst ned i söder.
[2] Och deras södra gräns begynte vid ändan av Salthavet, vid dess sydligaste vik,
[3] gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Sin, drog sig så upp söder om Kades-Barnea, gick därefter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt böjde sig sedan mot Karka.
[4] Vidare gick den fram till Asmon och därifrån ut till Egyptens bäck; sedan gick gränsen ut vid havet. “Detta”, sade han, “skall vara eder gräns i söder.”
[5] Gränsen i öster var Salthavet ända till Jordans utlopp. Och gränsen på norra sidan begynte vid den vik av detta hav, där Jordan har sitt utlopp.
[6] Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gränsen upp till Bohans, Rubens sons, sten.
[7] Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshöjden, söder om bäcken; sedan gick gränsen fram till Semeskällans vatten och så ut till Rogelskällan.
[8] Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus’ höjd, det är Jerusalem; därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, västerut, i norra ändan av Refaimsdalen.
[9] Och från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gränsen till Baala, det är Kirjat-Jearim.
[10] Och från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, det är Kesalon, norr om denna, och gick så ned till Bet-Semes och framom Timna.
[11] Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut; därefter drog sig gränsen till Sickeron, gick så framom berget Baala och därifrån ut till Jabneel; sedan gick gränsen ut vid havet.
[12] Och gränsen i väster följde Stora havet; det utgjorde gränsen. Dessa voro Juda barns gränser runt omkring, efter deras släkter.
[13] Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron.
[14] Och Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar.
[15] Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.
[16] Och Kaleb sade: “Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.”
[17] När då Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.
[18] Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned från åsnan. Då sade Kaleb till henne: “Vad önskar du?”
[19] Hon sade: “Giv mig en avskedsskänk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig vattenkällor.” Då gav han henne Illiotkällorna och Tatiotkällorna.
[20] Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras släkter.
[21] Och de städer som lågo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,
[22] Kina, Dimona, Adada,
[23] Kedes, Hasor och Jitnan,
[24] Sif, Telem, Bealot,
[25] Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det är Hasor,
[26] Amam, Sema, Molada,
[27] Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,
[28] Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,
[29] Baala, Ijim, Esem,
[30] Eltolad, Kesil, Horma,
[31] Siklag, Madmanna, Sansanna,
[32] Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon—tillsammans tjugunio städer med sina byar.
[33] I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna,
[34] Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,
[35] Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,
[36] Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim—fjorton städer med sina byar;
[37] Senan, Hadasa, Migdal-Gad,
[38] Dilean, Mispe, Jokteel,
[39] Lakis, Boskat, Eglon,
[40] Kabbon, Lamas, Kitlis,
[41] Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda—sexton städer med sina byar;
[42] Libna, Eter, Asan,
[43] Jifta, Asna, Nesib,
[44] Kegila, Aksib och Maresa—nio städer med sina byar;
[45] Ekron med underlydande städer och byar;
[46] från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Asdod samt dithörande byar;
[47] vidare Asdod med underlydande städer och byar, Gasa med underlydande städer och byar ända till Egyptens bäck och fram till Stora havet, som utgjorde gränsen.
[48] Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,
[49] Danna, Kirjat-Sanna, det är Debir,
[50] Anab, Estemo, Anim,
[51] Gosen, Holon och Gilo—elva städer med sina byar;
[52] Arab, Ruma, Esean,
[53] Janum, Bet-Tappua, Afeka,
[54] Humta, Kirjat-Arba, det är Hebron, och Sior—nio städer med sina byar;
[55] Maon, Karmel, Sif, Juta,
[56] Jisreel, Jokdeam och Sanoa,
[57] Kain, Gibea och Timna—tio städer med sina byar;
[58] Halhul, Bet-Sur, Gedor,
[59] Maarat, Bet-Anot och Eltekon—sex städer med sina byar;
[60] Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim, och Rabba—två städer med sina byar;
[61] I Öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,
[62] Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi—sex städer med sina byar.
[63] Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke fördriva; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Juda barn i Jerusalem, såsom de göra ännu i dag.