[1] Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
[2] Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyrus;
[3] säg till Tyrus: Du som bor vid havets portar och driver köpenskap med folken, hän till många havsländer, så säger Herren, HERREN: O Tyrus, du säger själv: “Jag är skönhetens fullhet.”
[4] Ja, dig som har ditt rike ute i havet, dig gjorde dina byggningsmän fullkomlig i skönhet.
[5] Av cypress från Senir timrade de allt plankverk på dig; de hämtade en ceder från Libanon för att göra din mast.
[6] Av ekar från Basan tillverkade de dina åror. Ditt däck prydde de med elfenben i ädelt trä från kitteernas öländer.
[7] Ditt segel var av fint linne, med brokig vävnad från Egypten, och det stod såsom ditt baner. Mörkblått och purpurrött tyg från Elisas ölander hade du till soltält.
[8] Sidons och Arvads invånare voro roddare åt dig; de förfarna män du själv hade, o Tyrus, dem tog du till skeppare.
[9] Gebals aldste och dess förfarnast män tjänade dig med att bota dina läckor. Alla havets skepp med sina sjömän tjänade dig vid ditt varubyte.
[10] Perser, ludeer och puteer funnos i din här och voro ditt krigsfolk. Sköldar och hjälmar hängde de upp i dig; dessa gåvo dig glans.
[11] Arvads söner stodo med din här runt om på dina murar, gamadeer hade sin plats i dina torn. Sina stora sköldar hängde de upp runt om på dina murar; de gjorde din skönhet fullkomlig.
[12] Tarsis var din handelsvan, ty du var rik på allt slags gods silver, järn, tenn ooh bly gavs dig såsom betalning.
[13] Javan, Tubal och Mesek, de drevo köpenskap med dig; trälar och kopparkärl gåvo de dig i utbyte.
[14] Vagnshästar, ridhästar och mulåsnor gåvos åt dig såsom betalning från Togarmas land.
[15] Dedans söner drevo köpenskap med dig ja, många havsländer drevo handel i din tjänst; elfenben och ebenholts tillförde de dig såsom hyllningsgåvor.
[16] Aram var din handelsvän, ty du var rik på konstarbeten; karbunkelstenar, purpurrött tyg, brokiga vävnader och fint linne. koraller och rubiner gåvo de dig såsom betalning.
[17] Juda och Israels land drevo köpenskap med dig; vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam gåvo de dig i utbyte.
[18] Damaskus var din handelsvän, ty du var rik på konstarbeten, ja, på allt slags gods; de kommo med vin från Helbon och med ull från Sahar.
[19] Vedan och Javan gåvo dig spånad såsom betalning; konstsmitt järn och kassia och kalmus fick du i utbyte.
[20] Dedan drev köpenskap hos dig med sadeltäcken att rida på.
[21] Araberna och Kedars alla furstar, de drevo hsndel i din tjänst; med lamm och vädurar och bockar drevo de handel hos dig.
[22] Sabas och Raemas köpmän drevo köpenskap med dig; kryddor av allra yppersta slag och alla slags ädla stenar och guld gåvo de dig fihsom betalning.
[23] Haran, Kanne och Eden, Sabas köpmän, Assur och Kilmad drevo köpenskap med dig.
[24] De drevo köpenskap hos dig med sköna kläder, med mörkblå, brokigt vävda mantlar, med mångfärgade täcken, med välspunna, starka tåg, på din marknad.
[25] Tarsis-skepp foro åstad med dina bytesvaror. Så fylldes du med gods och blev tungt lastad, där du låg i havet.
[26] Och dina roddare förde dig åstad, ut på de vida vattnen. Då kom östanvinden och krossade dig. där du låg i havet.
[27] Ditt gods, dina handels- och bytevaror, dina sjömän och skeppare, dina läckors botare och dina bytesmäklare, allt krigsfolk på dig, allt manskap som fanns ombord på dig, de sjunka nu ned i havet, på ditt falls dag.
[28] Vid dina skeppares klagorop bäva markerna,
[29] och alla som ro med åror övergiva sina skepp; sjömän och alla skeppare på havet begiva sig i land.
[30] De ropa högt över ditt öde och klaga bittert; de strö stoft på sina huvuden och vältra sig i aska.
[31] De raka sig skalliga för din skull och hölja sig i sorgdräkt; de gråta över dig i bitter sorg, under bitter klagan.
[32] Med jämmer stämma de upp en klagosång om dig, en klagosång över ditt öde: “Vem var såsom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta ute i havet?”
[33] Där dina handelsvaror sattes i land från havet mättade du många folk; med ditt myckna gods och dina många bytesvaror riktade du jordens konungar.
[34] Men nu, då du har förlist och försvunnit ifrån havet, ned i vattnens djup, nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig.
[35] Havsländernas alla inbyggare häpna över ditt öde, deras konungar stå rysande, med förfäran i sina ansikten.
[36] Köpmännen ute bland folken vissla åt dig; du har tagit en ände med förskräckelse till evig tid.