[1] Och Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga, gent emot Jeriko. Och HERREN lät honom se hela landet: Gilead ända till Dan,
[2] och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda land, ända till Västra havet,
[3] och Sydlandet och Jordanslätten, det är lågslätten vid Jeriko—Palmstaden—ända till Soar.
[4] Och HERREN sade till honom: “Detta är det land som jag med ed har lovat åt Abraham. Isak och Jakob, i det jag sade: ‘Åt din säd skall jag giva det.’ Jag har nu låtit dig se det med dina ögon, men ditin skall du icke komma.”
[5] Och HERRENS tjänare Mose dog där i Moabs land, såsom HERREN hade sagt.
[6] Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor; men ännu intill denna dag har ingen fått veta var hans grav är.
[7] Och Mose var ett hundra tjugu år gammal, när han dog, men hans ögon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke försvunnit.
[8] Och Israels barn begräto Mose på Moabs hedar i trettio dagar; därmed voro gråtodagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.
[9] Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom; och Israels barn lydde honom och gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.
[10] Men i Israel uppstod icke mer någon profet sådan som Mose, med vilken HERREN hade umgåtts ansikte mot ansikte—
[11] ingen, om man tänker på alla de tecken och under som HERREN hade sänt honom att göra i Egyptens land, med Farao och alla hans tjänare och med hela hans land,
[12] och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför hela Israel.