[1] Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike:
[2] Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken.
[3] Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen,
[4] en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.
[5] Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete.
[6] Ty själv är jag nu på väg att offras, och tiden är inne, då jag skall bryta upp.
[7] Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.
[8] Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på “den dagen”*, och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.
[9] Låt dig angeläget vara att snart komma till mig.
[10] Ty av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit sig till Galatien och Titus till Dalmatien.
[11] Lukas är den ende som är kvar hos mig. Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn och tjäna mig.
[12] Tykikus har jag sänt till Efesus.
[13] När du kommer, så hav med dig den mantel som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, så ock böckerna, först och främst pergamentskrifterna.
[14] Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att vedergälla honom efter hans gärningar.
[15] Också du må taga dig till vara för honom, ty han har häftigt trätt upp emot det som vi hava talat.
[16] Vid mitt första försvar inför rätta kom ingen mig till hjälp, utan alla övergåvo mig; må det icke bliva dem tillräknat.
[17] Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, för att genom mig ordet överallt skulle bliva predikat, så att alla hedningar finge höra det; och så blev jag räddad ur lejonets gap.
[18] Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.
[19] Hälsa Priska och Akvila, så ock Onesiforus’ hus.
[20] Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lämnade jag sjuk efter mig i Miletus.
[21] Låt dig angeläget vara att komma hit före vintern. Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla bröderna hälsa dig.
[22] Herren vare med din ande. Nåd vare med eder.